2010:55 Och annars då?

Den 19:e juni 2010 paddlade jag kajak och gick på 50-årsfest. På födelsedagsfesten serverades vin. Just nu dricker jag inte vin. Det var inget problem, jag är egentligen mer positiv och social när jag är nykter. Festen däremot var full, av människor som jag pratade om intressanta saker med. Entomologer, lingvister och någon journalist. Bland de viner jag inte drack fanns Adobe Reserve Cabernet Sauvignon (nr 6853) och Bellingham Chenin Blanc (nr 2085). Jag gav födelsedagsbarnet ett par chabliser i present.

2010:54 Häromveckan på Bloom i Malmö

Igi öppnar en flaska ute i köket, vi hör det lockande ljudet av korken som lämnar flaskhalsen. Han kommer in med två glas kompakt mörkrött vin som nästan drar åt tegel i ytterkanterna. Vi vet att det är från Italien för det har han, dvs Igi Vidal - restaurangens ägare, berättat för oss under detta eftermiddaste som utvecklats till en spontan blindprovning. Han vill att vi gissar. "Jag tror att vi är i Piemonte, och att det är Nebbiolo" säger jag. "Inte dåligt men tänk på min förkärlek för Frankrike!" säger Iggy. Vi tänker. Sangiovese? Det finns ju sälta i vinet. Kanske en supertoskanare dvs en blandning av bordeauxdruvor och möjligen syrah, föreslår L. Vi kommer inte vidare. Iggy berättar att vinet är från Veneto, det är dessutom från 1999 och han har bara 17 flaskor kvar. Det är 60% cabernet franc och 40% cabernet sauvignon. Det är det sista vinet, dagens afternoon tea är avslutat, de andra gästerna har lämnat den lilla matsalen vid Pildammen och musikerna, en ståbasist och en gitarrist, som spelat allt från Mozart till Beatles, har packat ihop sina instrument. Vi har innan italienaren fått en snustorr och petroleumaktig riesling. Druvan var som vanligt lätt att pricka men att den var från Margaret River kunde vi naturligtvis inte sätta, vi trodde Alsace. En vit hermitage gjord på 100% marsanne satte L druvan i direkt. År av den australiensiska storsäljaren från Tahbilk har gett henne näsa för druvan. Det första vinet som vi provade hade en ren och kraftig syra, kronblad av vita rosor och lätt oxidation i doften. Det hade vi gissningar om i Spanien, senare Jura trots att min första reaktion var chardonnay. "Du ska lita på den första reaktionen!" inskärpte Igi. Det var en vit bourgogne. Han lovade att mejla mig namnen på den och den vita hermitagen. Det har han inte gjort. Kanske är det inte så viktigt. Vi hade ju en sinnesvidgande söndag vid Pildammen som vi aldrig hade kunnat planera. Det hela började med att vi bestämde oss för att ta ett glas, L bad om "something weird and wonderful" och så blev det.
Väljer man att inte dricka vin så har man ett afternoon tea med ljuvlig paté, snittar, scones och makroner att njuta av om man går till Bloom in the Park en söndag mellan kl 12 och 16.

2010:53 Druvor i spandex

Det pågår en ständig revision av mitt förhållande till musik som spelades för 20 till 30 år sedan. En hel del av det som var mindre kommersiellt har jag omvärderat, det har helt enkelt inte motstått tidens tand. Mycket av det som var säljande har jag sedan länge däremot uppvärderat. Madonna, Bangles med flera. 80-talshårdrocken i allmänhet och David Coverdales Whitesnake i synnerhet har jag däremot inte intresserat mig för. Jag har hört deras version av Ain't No Love In the Heart of the City. Den är hygglig men väldigt långt från det storslagna originalet med Bobby Bland. Den andra låt jag kommer att tänka på med gruppen är den frejdiga Here I Go Again - om gladmetal finns som genre så är låten ett exempel på det. En helt onödig genre. Liksom stora delar av hårdrocken från nämnda decennium.
Whitesnake förknippar jag mest med med konvolut som hade en viss inriktning. Eller så var det bara konvolutet till Lovehunter som hade den inriktningen. Eller mitt minne som har en enkelspårig inriktning.
En ny riktning har emellertid bandet tagit. I stället för skiva släpper de ett vin. Naturligtvis baserat på zinfandel - hårdrockare har ju aldrig varit kända för god smak. Och den uppfattningen kommer jag inte att revidera.

Källa: Dagens Industri

2010:51 Eurozonen

Nederst en riesling från Pfalz. Gröna äpplen, bra syra och lite spritsigt - kanske defekt. Bra aperitif hursomhelst. Ingen bensin vilket uppskattades åtminstone av en av gästerna. Ovanför den ett vin som ni inte får tag på och jag tänker inte berätta varför. 60% cabernet franc och 40% cabernet sauvignon från Veneto. Kärvt och bra. Överst en nyhet på Systembolaget. Trevlig men nästan väl inställsam. Den här typen av söt frukt har jag bara känt i ett rödvin från Georgien som jag drack tidigare i år. Nu råkade den komma från en del av Frankrike som jag tror att vi kommer att se mer från på Systembolagets hyllor i fortsättningen.

A Christmann Riesling (nr 5882)

Puech Auger Les Dolomies 2008 (nr 96956)

2010:50 Tränger mig fram på torgmarknaden

Idag fyller den här bloggen fem år. Jag drack, oklart om det var för att fira, två glas 2006 Waterstone Merlot, från Napa Valley, USA på en krog som översatt heter Svarta Damen. Den ligger på Scheelegatan. Det var en lite kartig, syrlig upplevelse som varken sänkte eller förhöjde ankbenet. Vinlistan ser för övrigt ut som en gallerihängning, flera av vinerna har svarta, runda självhäftande prickar där priset skulle stått. Men det har inte med konst att göra, krogen byter leverantör och vinlista och säljer därför ut de flaskor som finns i den förhandenvarande. De som har tagit slut markeras med svarta plumpar. Till vinet åt jag konfiterat anklår. Med puylinser och en sås som hade tagit på sig för mycket tryffelparfym för kvällen. Min vän M som också var med åt isterband och drack Hof. Till efterrätt åt jag en rabarberpaj. Den måste ha gjort sällskap med isterbandet i ugnen för den smakade också mjölksyra och rök. Annars var det trevligt, inte minst serveringspersonalen hade en bra inställning.
Påpekas bör att 90-talsnostalgin i form av Titiyo, Erik Gadd och Rob'n'Raz hade gjort intrång på krogen. Det kan man ha synpunkter på men just i kväll orkar jag inte.
Jag hade aldrig trott att Vinlusen skulle bli så här gammal. Flera gånger har jag försökt att lägga av men det går inte. Gång på gång kräver den min uppmärksamhet. Men jag har inte skapat ett monster, Vinlusen är i själva verket en Tamagotchi. Och nu fyller den fem år.

2010:49 Malmö - allt jag har glömt

Min far var född i staden. Farfar och farmor bodde på Tessins väg i slutet av 1970-talet. Från ett av fönstren i deras lägenhet kunde man se Kockumskranen och hamnen. Det fanns billiga färjor från Limhamn till Dragör. Eller dyra flygbåtar från hamnen rakt in i den danska huvudstaden. Det fanns en park, ett slott och en ubåt. Annars är min barndoms minnen av staden vid sundet få. Farfar var bra på att laga mat. Och han använde smör, en ingrediens som det ondskefulla 1970-talets missriktade hälsokampanjer nästan hade fått att försvinna ur hushållen med den följd att alla använde vidrigt margarin i stället. Det luktade därför alltid gott ur farfars kök.
Jag och min bror tillbringade en eller två veckor där för 32 år sedan. Tror att vår farmor hade gått ur tiden, att farfar var änkling. Våra föräldrar var i någon öststat med pappas kyrkokör. På teve pågick fotbollsvm i Argentina. Vi gjorde en utflykt till Köpenhamn, jag minns inte så mycket mer.
J som har bröllopsfest i övermorgon flyttade dit för 20 år sedan, tror jag. L flyttade från Lund till Malmö för sju år sedan. Jag försökte flytta dit. Det gick aldrig, det fanns inga jobb, Malmö sade aldrig "ja". Jag flyttade i stället till Katarina församling.
En sommar för fem år sedan, när jag precis hade köpt min dåvarande lägenhet på Södermalm, försökte jag inbilla mig att jag ogillade staden när jag var där på tillfälligt besök. Jag såg bara amfetaminister med blandrashundar i midjehöjd, billigt krimskrams från Mellanöstern och rastalockade medelklassungar på Möllan. Naturligtvis komplett idioti från undertecknad men vad inbillar man sig inte när man har försmåtts.
Bortsett från en kort mellanlandning i juli 2008 har jag inte varit där på länge. För sex sju år sedan åkte jag dit regelbundet. Med hopp om att kunna slå rot. Det var kvällar på Tempo, fredagar på Siesta, räder in på Möllans ost, luncher på Asien, dim sum på den där kinesen vid Möllan, matkaravaner, rostade turkiska hasselnötter, ayran och serbiska charkuterier. Allt i Malmö kretsade naturligtvis inte kring mat. Det var bara så avslappnat i den skånska staden, folk ältade inte sina lägenhets- eller husaffärer i all oändlighet, vilket är det enda man gör här i huvudstaden. De Malmöiter jag lärde känna var förhållandevis befriade från ängsligt positionerande. Och generösa. I morgon ska jag träffa ett par av dem för första gången på fyra år. Om man inte räknar med de sociala medierna förstås.
I Malmö drack jag Côte Rotie för första gången på Victoria för fem år sedan. Kommer inte ihåg producenten heller.

2010:48 Billig rosé på Fleminggatan

Vi har en dubbelkvartett som är kort på tenorer. I kväll saknade vi SpaceBabe också. En ny tenor hade vi fått, F. Efter repetitionen som leddes av M ville vi ta en öl. Det blev rosé i stället för några av oss. På ett ställe som hette Café Monaco. Och en clubsandwich med hickorysås, bea och kycklingfilé. Jag kommer inte ihåg vad rosévinet hette trots att jag bara drack drygt ett glas.
Café Monaco är sunk, för övrigt. Men i trevligt sällskap kan man stå ut med sunk.